SKOLUPPGIFT:

Här följer en liten skoluppgift, jag kan rekomendera boken, den är väldigt intressant! Har även beställt hans första bok.

Vad krävs för att djuret människa ska klara sig i livet?
referat på utdrag av boken Ingen tar skit i de lättkränktas land, (2009), David Eberhard

David Eberhard är en svensk psykiater och författare. Han fick med sin bokdebut I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet (2006) uppmärksamhet för de åsikter han framförde i boken, bland annat så hävdar han att det finns ett värde för samhället i stort att lära sig hantera potentiellt farliga situationer, istället för att göra som, enligt Eberhard, den svenska staten och förbjuda allt som anses farligt.
Eberhard blev även aktuell när han riktade kritik mot konstfackstudenten Anna Odell som 2009 i sitt medialt uppmärksammade examensarbete spelade psykiskt sjuk och omhändertogs av polis. Eberhard var då chef på den psykakutavdelning som Odell blev förd till.

I sin uppföljande bok Ingen tar skit i de lättkränktas land utvecklar han sina teorier kring samhällets överbeskydd. Eberhard menar på att människor i västvärlden har aldrig varit tryggare. De flesta av de som är mest utsatta i vårt samhälle idag, har enligt Ebenhard ett betydligt säkrare liv än vad människor i allmänhet hade för ett par generationer sedan. Han menar på att ett för ”vadderat” samhälle leder till människor som har väldigt lätt att känna sig oförrättade och kränkta för saker som egentligen inte hade behövt ge uppskov till sådana känslor. Här kritiserar han även psykoanalysen, som han menar är baserad på en pseudovetenskap;

”Och minns de inte dessa oerhörda trauman i form av att mamman minsann tyckte bättre om den ena systern eller kom hem sent ibland och hade för mycket hjälp av barnvakter så kan de ju alltid friska upp minnet för att på så sätt må skit.
Det gäller bara att som tjugoåring börja gå i psykoanalys. Sedan kan man grotta ner sig i sitt usla mående på grundval av alla ”bortträngda minnen” som ens hjärna plötsligt börjar fabricera.
Hela detta har fått mig att fundera i diagnostiska banor. Kan man inte definiera en ny diagnos? Vad sägs om ”Patologiskt gott minne”?” (David Eberhard, Jag glömmer aldrig en oförrätt, 2009, http://medicinskordbok.se/blogg-david/)

I kapitlet Att överleva motgångar; om arv och miljö berättar han om att människor har mer ångest än tidigare generationer. Fler personer lider av personlighetsstörningar, och människor sjukskriver sig för allt mindre trauman. Trots detta har vi lättare jobb med mindre monotonitet, och vi arbetar mindre. Eberhard tänker att den ökade valfriheten möjligen kan leda till stress men att den egentligen enbart borde vara positiv. Hans slutsats blir kort sagt att i ett av världshistoriens bästa samhällen står folk inte längre ut.

Ebenhard ställer sig frågorna; Är människorna annorlunda jämfört med 100 år sedan? Eller är människan så genetiskt styra att omgivningen inte spelar någon roll? Han hänvisar sina till Steven Pinker, psykologiprofessor, som i sin bok Ett oskrivet blad (2006) skriver:

”Om det stämmer att allt vad föräldrarna har för vana att göra påverkar barnen, då kommer barn som vuxit upp med samma föräldrar att bli mer lika varandra än barn som vuxit upp i skilda familjer. Men så är faktiskt inte fallet. (...) syskon som vuxit upp tillsammans blir inte mer lika varandra än syskon som skilts åt vid födseln. Adoptivsyskon är inte mer lika varandra än kompletta främlingar. Och de likheter som biologiska syskon har kan helt och hållet förklaras av deras gemensamma gener.”

Här pekar Eberhard på att om vi inte påverkats av den gemensamma uppväxten så borde människans förmåga att tåla saker vara oförändrad, eftersom han menar att psykosocial miljö inte påverkar egenskaper.
Eberhard menar att den enda rimliga förklaringen till paradoxen att vi inte förändrats genetiskt de senaste 100 åren, men att människor statistiskt mår sämre trots ökat välstånd  blir att förändringen inte har med själva egenskaperna att göra. Han tar upp ett exempel med tvåspråkiga barn, har man föräldrar som talar två språk med en så förvärvar man förmågan att tala två språk, men egenskapen att man är språkbegåvad eller ej påverkas inte.

Han menar att om man trots bevis till motsatsen sätter den psykosociala uppväxtmiljön som viktigaste faktorn för hur människor klarar sig i livet, så måste en omdefinition ske för hur normen kring en normal uppväxt ser ut. Normen, som baseras på en ”vadderad” västerländsk uppväxt, är för snäv. Personer som ingått i studier till stöd för att den psykosociala miljön spelar in, har i stort sett haft samma uppväxtsmiljö. Ur ett historiskt perspektiv så har människor i dag i de mest utsatta områdena i samhället och de som är uppväxta i överklassen, i mångt och mycket haft en likartad uppväxt. Han menar att människan är skapt att klara påfrestningar och olikheter som nästan ingen av de som lever i Sverige kommer behöva uppleva.

Eberhards slutsats är att vi egentligen inte har ett särskilt stort behov av överdriven trygghet och ”vaddering”, och att samhällets överbeskydd är en björntjänst, människor blir sämre på att hantera motgångar och ilska. Trots att människor i Sverige överlag har betydligt bättre levnadsförhållanden idag än för 100 år sedan, så ökar depression, ångest och känslan av att de blir kränkta.

BOKMÄSSAR'N:


Mina inköp från bokmässan, förutom snusen. Tror inte ens de sålde snus. I alla fall var det ganska liten fokus på tokak. Mest fokus på böcker. Där kan man säkert balansera till nästa år.

I dag var vi på bokmässan. Hade tänkt att se Filip och Fredrik intervjua Håkan Hellström, men det var jag tydligen inte ensam om att ha tänkt, för det stod tonåringar i långa köer som ringlade sig likt ormar mellan montrarna. Håkan, Filip och Fredrik är jag ju lite bög i, no homo, så det var liksom något jag sett fram emot. Men det kom en gubbe som berättade att här var det inte värt att stå i kö, för salen var full. Innan Håkan-intervjun så framförde mördar'n själv, Mikael Wiehe något i samma sal, så rätt många listiga jävlar satt redan i salen när Mikael stod på scen, för att säkra en plats till Håkan. Mikael Wiehe fattade säkert varför salen var full av pandor och blev antagligen rosenrasande. Jo jo.

Men jag lyckades hitta lite böcker iaf, Simon Gärdenfors var där så jag passade på att köpa Nybuskis och hans sprillans nya skiva Att leva med Skammen. Har inte hunnit lyssna in skivan helt än, men det känns roligt som det ska när Simon G rappar. Hittade även tre böcker för 150:-, så plockade på mig Wild Style, Gates Of Graffiti och första Overground-boken. Som hittat.

I fredags var det fest på skolan, väldigt trevlig tillställning som jag var med att anordna. Tema: "den äckliga delen av 80-90-talet" för att citera mig själv. Spelade lite musik, blandade hiphop med Rednex och Whigfield. Lämnar ingen missnöjd.

Nu skall jag se på Anders och Måns, ha så kult på restaurangen, hejdååå!

NEW DIRECTION GILLAR: Lars Gustafsson


Såg en liten intervju med honom på Babel, väldigt intressant man. Har tyvärr inte läst honom, bara om. Men skall nog investera i nån gammal goding.

KEITH MURRAY IS CRAZY

Har spenderat de senaste dagarna i en härlig förkylningsdvala. alla mina bihålor har ytspänning, och jag vill helst gå och sova kl 8 på kvällen efter en kopp yogi-te. Förkylningar är ett genomgående tema i mitt liv, och det är fett tråkigt. Hatar att snörvla och snyta mig var femte minut. Hatar kronisk febervärk i kroppen, och tröttheten. Man vill liksom göra roliga saker men har inte energin för det. Fuck Förkylningar.

Var ju i Stockholm förra helgen, det var väldigt trevligt. Var och hälsade på Ricky och Marit, och vi var på spelning med Keith Murray och Rasco. Rasco var skitbra, han fyllde år och var glad, men Keith Murray var hög som ett hus och stod under stora delar av spelningen och skrek sitt eget namn, och verkade vara väldigt fascinerad av sin egen röst. Det var en väldigt konstig spelning, En ljudtekniker som såg ut som Marilyn Manson stod på scenen och viftade med ett mickstativ, och blev utburen av en stor svart vakt. Det var lite småbråk i publiken, och sen utanför så sågs AFC i handgemäng med vakterna, och de flög runt som lovikavantar. Inget allvarligt, men lite gruff. Alltid kul!

Ikväll så skall jag om ork finns gå på Kapten Röd på Liseberg med några klasskamrater. Kan bli kul. Om huvudet slutar skvalpa.

KUKHUVUD


POST APOCALYPTICA


En Dag I Störda Sverige


Här kommer en anledning till att inte rösta på miljöpartiet, taget i sin helhet från SvD. Det är en möjlig framtidsvision om Miljöpartiet skulle styra, och det är bland det märkligaste och roligaste som någonsin yttrats i svensk politik, strax efter de gredelina kuverten som Beatrice "Mongot" Ask ville skicka ut:

Stockholm kl 11.09

Yvonne gäspar stort. Sedan Hornsgatan nedanför sovrumsfönstret blev bilfri vaknar hon oftast inte förrän inpå förmiddagen. Hon halar upp datorn i sängen och loggar in. Det är lika bra att klara av veckans lokala folkomröstningar redan nu.

Sedan släntrar hon ner på innergården för att leta rätt på ett frukostägg. Den kooperativa hyresrättsföreningens frigående hönor har blivit allt bättre på att gömma dem i buskagen.

Utomhus är det molnigt och vindstilla. Varken solcellerna eller vindsnurran på taket lär vara till stor hjälp idag. Sedan kärnkraftsavvecklingen och förbudet mot fossila bränslen gäller det att spara på energin.

Uppe i lägenheten unnar Yvonne sig i alla fall att slå på kaffebryggaren och fylla den med ekologisk, rättvisemärkt och momsbefriad mocka, en av få produkter med undantag från principen om närodling.

Efter frukosten tar hon tunnelbanans gula linje mot Solna för kursen på Kvinnohistoriskt kunskapscentrum. Hon har pluggat i tolv år nu med studielön, men funderar på om det är dags att växla spår och läsa massmedie- och reklamkritik. Annars kanske hon tar ett sabbatsår med medborgarlön i väntan på att hon kommer underfund med vad hon vill arbeta med.

Skövde kl 13.31

Jan stänger dörren med en smäll. Det gäller att vara snabb så att ingen värme släpps ut. Hans ekologiska villa är byggd med passivhusteknik och saknar element.

Sedan han fick sparken som yrkesofficer på P4 efter att det militära försvaret lades ner och han omskolades till vårdbiträde, har livet tagit en ny vändning. Idag var det HBT-kurs på det personalägda företaget för hembesöksvård där han fått ett friårsvikariat.

Det känns märkligt att arbetsdagen slutar redan efter lunch, men med 30-timmarsarbetsveckan i kombination med hans barntidsledighet på 50 procent blir det bara tre timmar om dagen på jobbet. Om en halvtimme ska han åka till dagis och hämta sin snart åttaåriga son Fredrik, som med den flexibla skolstarten börjar skolan först till hösten.

Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte så många sådana kvar i de privatägda tidningarna heller efter lagarna om begränsat reklamutbud.

En artikel handlar om att Cirkus Brazil Jack startat årets turné. Fredrik skulle älska att gå. Själv tycker Jan inte att det är lika roligt längre. Clownerna, som fått ett uppsving i och med djurförbudet på cirkus, får honom att känna sig obehaglig till mods. Dessutom blir det svårt att ta sig dit eftersom familjen inte längre har råd med bil.

Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad när han med regementets enda kvarvarande kanon sköt varningsskott mot kulturarbetarna som fått ta över hans kasern –han handlade trots allt i nödvärn – men han slapp i alla fall fängelse.

Luleå kl 17.34

Ibrahim hinner precis hoppa på bussen genom bakdörrarna innan den kör iväg. Busschauffören låter honom hållas, med nolltaxa i lokaltrafiken behöver inga biljetter visas upp.

Fotbollsträningen i det mixade laget gick bra och nu ska Ibrahim hem och göra matteläxan. Han pluggar hårt för att få bra skriftliga omdömen i friskolan.

Han kom hit med sin familj från Turkiet ett halvår tidigare sedan de svenska gränserna öppnats helt. Eftersom Ibrahim fortfarande inte kan svenska så bra får han matematikundervisning på sitt hemspråk.

Fast han förstår inte riktigt varför så många räkneexempel handlar om vördnad för naturen.

Han fiskar upp mobilen och tittar på tv-nyheterna. Maria Wetterstrand, Sveriges första president sedan monarkin avskaffades, håller tal till nationen. Ibrahim fyller 16 i höst, och då tänker han rösta på henne i valet.

Åkarp kl 22.57

Åsa är pigg efter den två timmar långa tågresan från Stockholm till Malmö. Hon saknar verkligen inte det nedlagda inrikesflygets trånga säten.

Besöket hos dottern Marianne och dotterdottern Birger var lika uppiggande som vanligt. Åsa har lite svårt för barnbarnets förnamn, det får hon erkänna, men Marianne sa att det kändes som en Birger redan när hon låg i magen, så varför ändra det när namnlagen ändå är könsneutral?

Om Åsa var helt ärlig hade hon hellre åkt på en riktig semester istället, en sådan där Thailandsresa som folk gjorde förr i tiden innan koldioxidskatterna på flyget.

Åsa gick i delpension redan när hon var 60, men arbetar fortfarande några dagar i veckan med sin cykelreparations- firma trots att hon nu är 72. Energin vill liksom inte riktigt ta slut. Och med alla subventioner och den statliga riskkapitalfonden för småföretagare vore det dumt att inte passa på.

På nattduksbordet ligger en hel trave böcker. Sedan bokmomsen avskaffades köper Åsa fler böcker än hon hinner läsa. Hon bläddrar några sidor i Mona Sahlins memoarer ”Grön av avund” och släcker sedan diodlampan som laddats med solljus under en alldeles vanlig dag i ett grönt Sverige.

Samtliga sakförhållanden i artikeln är baserade på faktiska förslag och visioner i MP:S partiprogram, valmanifest, budgetmotioner, partimotioner under mandatperioden och "Vår politik A–Ö" på partiets hemsida. För en fullständigt redovisning av citaten som artikeln baseras på, se nedanstående länk.




Queff & Denniz Prime - Greetings From Russia



TANKA HÄR!!!!

LÄS INTERVJUN HÄR!!!!