SKOLUPPGIFT:

Här följer en liten skoluppgift, jag kan rekomendera boken, den är väldigt intressant! Har även beställt hans första bok.

Vad krävs för att djuret människa ska klara sig i livet?
referat på utdrag av boken Ingen tar skit i de lättkränktas land, (2009), David Eberhard

David Eberhard är en svensk psykiater och författare. Han fick med sin bokdebut I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet (2006) uppmärksamhet för de åsikter han framförde i boken, bland annat så hävdar han att det finns ett värde för samhället i stort att lära sig hantera potentiellt farliga situationer, istället för att göra som, enligt Eberhard, den svenska staten och förbjuda allt som anses farligt.
Eberhard blev även aktuell när han riktade kritik mot konstfackstudenten Anna Odell som 2009 i sitt medialt uppmärksammade examensarbete spelade psykiskt sjuk och omhändertogs av polis. Eberhard var då chef på den psykakutavdelning som Odell blev förd till.

I sin uppföljande bok Ingen tar skit i de lättkränktas land utvecklar han sina teorier kring samhällets överbeskydd. Eberhard menar på att människor i västvärlden har aldrig varit tryggare. De flesta av de som är mest utsatta i vårt samhälle idag, har enligt Ebenhard ett betydligt säkrare liv än vad människor i allmänhet hade för ett par generationer sedan. Han menar på att ett för ”vadderat” samhälle leder till människor som har väldigt lätt att känna sig oförrättade och kränkta för saker som egentligen inte hade behövt ge uppskov till sådana känslor. Här kritiserar han även psykoanalysen, som han menar är baserad på en pseudovetenskap;

”Och minns de inte dessa oerhörda trauman i form av att mamman minsann tyckte bättre om den ena systern eller kom hem sent ibland och hade för mycket hjälp av barnvakter så kan de ju alltid friska upp minnet för att på så sätt må skit.
Det gäller bara att som tjugoåring börja gå i psykoanalys. Sedan kan man grotta ner sig i sitt usla mående på grundval av alla ”bortträngda minnen” som ens hjärna plötsligt börjar fabricera.
Hela detta har fått mig att fundera i diagnostiska banor. Kan man inte definiera en ny diagnos? Vad sägs om ”Patologiskt gott minne”?” (David Eberhard, Jag glömmer aldrig en oförrätt, 2009, http://medicinskordbok.se/blogg-david/)

I kapitlet Att överleva motgångar; om arv och miljö berättar han om att människor har mer ångest än tidigare generationer. Fler personer lider av personlighetsstörningar, och människor sjukskriver sig för allt mindre trauman. Trots detta har vi lättare jobb med mindre monotonitet, och vi arbetar mindre. Eberhard tänker att den ökade valfriheten möjligen kan leda till stress men att den egentligen enbart borde vara positiv. Hans slutsats blir kort sagt att i ett av världshistoriens bästa samhällen står folk inte längre ut.

Ebenhard ställer sig frågorna; Är människorna annorlunda jämfört med 100 år sedan? Eller är människan så genetiskt styra att omgivningen inte spelar någon roll? Han hänvisar sina till Steven Pinker, psykologiprofessor, som i sin bok Ett oskrivet blad (2006) skriver:

”Om det stämmer att allt vad föräldrarna har för vana att göra påverkar barnen, då kommer barn som vuxit upp med samma föräldrar att bli mer lika varandra än barn som vuxit upp i skilda familjer. Men så är faktiskt inte fallet. (...) syskon som vuxit upp tillsammans blir inte mer lika varandra än syskon som skilts åt vid födseln. Adoptivsyskon är inte mer lika varandra än kompletta främlingar. Och de likheter som biologiska syskon har kan helt och hållet förklaras av deras gemensamma gener.”

Här pekar Eberhard på att om vi inte påverkats av den gemensamma uppväxten så borde människans förmåga att tåla saker vara oförändrad, eftersom han menar att psykosocial miljö inte påverkar egenskaper.
Eberhard menar att den enda rimliga förklaringen till paradoxen att vi inte förändrats genetiskt de senaste 100 åren, men att människor statistiskt mår sämre trots ökat välstånd  blir att förändringen inte har med själva egenskaperna att göra. Han tar upp ett exempel med tvåspråkiga barn, har man föräldrar som talar två språk med en så förvärvar man förmågan att tala två språk, men egenskapen att man är språkbegåvad eller ej påverkas inte.

Han menar att om man trots bevis till motsatsen sätter den psykosociala uppväxtmiljön som viktigaste faktorn för hur människor klarar sig i livet, så måste en omdefinition ske för hur normen kring en normal uppväxt ser ut. Normen, som baseras på en ”vadderad” västerländsk uppväxt, är för snäv. Personer som ingått i studier till stöd för att den psykosociala miljön spelar in, har i stort sett haft samma uppväxtsmiljö. Ur ett historiskt perspektiv så har människor i dag i de mest utsatta områdena i samhället och de som är uppväxta i överklassen, i mångt och mycket haft en likartad uppväxt. Han menar att människan är skapt att klara påfrestningar och olikheter som nästan ingen av de som lever i Sverige kommer behöva uppleva.

Eberhards slutsats är att vi egentligen inte har ett särskilt stort behov av överdriven trygghet och ”vaddering”, och att samhällets överbeskydd är en björntjänst, människor blir sämre på att hantera motgångar och ilska. Trots att människor i Sverige överlag har betydligt bättre levnadsförhållanden idag än för 100 år sedan, så ökar depression, ångest och känslan av att de blir kränkta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback