R.I.P NEW DIRECTION



Som ni ser så skriver jag inte här längre, så nu är det dags att säga farväl. Allt ligger kvar och kom genast och läs på min nya blogg som jag skriver med min gode vän Kool E. Det kommer vara samma höga kvalité som här, men ännu bättre!! CHECK IT OUT!!!

http://www.eyshuno.blogg.se


PEACE OUT!

SKITEN:


Assange, Julian Assange

Jag drömde att jag var Julian Assange. Jag flydde från en massa poliser, och var tvungen att simma under vatten skitlångt för att tillslut komma till min egna ö med palmer, lite som i en bondfilm. Det fanns bland annat en stor badstrand, och ett skitstort hus. Jag gick runt på stranden och klättrade upp på några sanddynor, och dåkom det en massa krokodiler från havet. Erik kom och skrämde bort dem, och jag var safe, men nån minut senare så kom det en massa poliser igen. De sköt efter mig och jag var tvungen att fly genom att klättra upp för typ en gardin och in i nån hemlig gång. Jag kom till en dörr där det var någon som satt med en massa knappar och spakar, och personen i fråga stängde dörren direkt. Så jag gsprang vidare och kom till en skogsdunge där det stod en massa folk med vapen, som jag antog var poliser, och jag hittade ett maskingevär och började skjuta dem, men det visade sig att alla var civila människor och de sköts i regi av en DJ som gjorde musik av det, lite som ett performance. Så jag fortsatte in i skogen och sen minns jag inte.

Drömmar är sjuka.

KVÄLLEN ÄR RÄDDAD:


IN YOUR HEAD:



Har spenderat senaste timmen med att skända de levande döda i Undead Nightmare, en expansion till Red Dead Redemption. Det är alltid kul, och zombies är läskiga som fan. Särskilt om de är cowboys. När jag skulle skriva cowboys så skrev jag fel typ 4 gånger, skrev conoys, cownoys, cowbots. Bara så ni vet.

Organismen och DJ Large - Marionetten



Ligger och lyssnar på Ågren och Large Vegas senaste alster, en julklapp i form av en mysig, mörk EP. Det är riktigt bra, så här ska svensk hiphop låta 2010. Det ger en hopp för framtiden. Älskar låten Ågren (som premiärspelades hos Ametist för nån vecka sen) där Cornelis är smakfullt samplad. Larrans beat bilr bara bättre och bättre. Det hörs att det är han liksom, och detta håller helt klart internationell standard. Man är ju inte lite sugen på att höra en göddig DBS-posselåt.

TANKA HÄR:
Organismen och DJ Large - Marionetten

Bira, Blaze & Busskort


Tanka genast Toffers "Bira Blaze & Busskort"! Sjukt fet!

Toffer - Bira, Blaze & Busskort

LÄHIÖROTAT SKUJAA



Så jävla bra video!!!!! SMC!

KYSSAR FÖRBJUDNA:



Älskar fan Tyskland. De var 2010-hipsters när hipsters såg ut som Kurt Cobain. Tack till Björn K!

PROJEKTIDÉ: PANFLÖJTSINDIANER


Panflöjtsindianer vid Kopparmärra

Jag satt och läste igenom några gamla inlägg, har ju skrivit sen 2006. Det är 4 år. Jag skrev mycket roligare förr i tiden, hängde upp mig på småsaker och ältade i det evinnerliga. Jag var nog mer hatiskt på den tiden. Kan sakna det ibland.

Jag kom iallafall över ett inlägg som handlade om folk som gör saker på stan, typ panflöjtsindianer och mimare som står guldmålade och gör roliga gester för småpengar och kom osökt att tänka på min idé till ett event.

Projektet kräver stor förberedelse. Det man behöver:

- panflöjtsindianer
- hästar
- några goda vänner
- cowboy-utstyrslar
- lasso
- knallpulverpistoler
- stereo med intromelodin till Bonanza

Planen är lika enkel som den är briljant. Icke ont anande panflöjtsindianer står och spelar. Troligen Mio, min Mio-melodin, eller något annat "andligt". Kanske My heart will go on. Deltagarna står redo på sadlade hästar på en bakgata, ett par hundra meter bort, iförda cowboy-kläderna och med gatsen laddade med knallpulver. Stereon slås på av en av deltagarna, och man börjar hojta "Yieee Haaa!" och skjuta med pistolerna, bygger upp en stämning. Sen rider man i samlad tropp, fortfarande skrikandes klassiska western-uttryck och pangar med pistolerna. Vid detta laget har indianerna slutat spela och ser ett gäng cowboys rida ner för avenyn med dragna pistoler och svingande lasson. Här kan två saker ske; antingen så börjar indianerna springa, ELLER, det man hoppas på, så drar de fram pilbågar ur en av lådorna de har med sig och börjar skrika samtidigt som de slår sig för munnen. I första senariot så försöker man fånga så många som möjligt med lasso och drar dem längs med gatan tills man tröttnat. I andra senariot så tvingas man retirera då ens pistoler endast skjuter knallpulver och man är i  underläge. Hursomhelst så har alla fått sig ett gott skratt.

Fatta vad förvånade de skulle vara.

His name's DOOM


His name's DOOM
They wonder just who is he
But don't worry,
Believe me he'll get Bizzy.
When it comes to poetry he's got plenty.
La la la.
La la la la la

Vado - Large On The Streets



Tung låt.

Krazee-Eyez Killa


.



Jag har rätt galna ögon ändå. Som Krazee-Eyez Killa.  Om jag lägger manken till. Funderar på öl ikväll, vore sweet. Vore kul att klä ut sig. Förra Halloween så var jag utklädd till redneck, såg ut som skit, rockade truckerkeps och löshår. Är det idag som klär ut sig? Varje hednisk högtid är värd att fira.

Har lyssnat mycket på Öris och Ågrens nya mixtape,
Högt i tak vol. 1, det är riktigt tungt. Gästas av Toffer och Queff på varsin låt, värt att tanka.

Är så jävla sugen på att dra till Stockholm i helgen. MF DOOM uppträder, och det är bananas. Men biljetten är 400 spänn, och dessutom så kostar resan minst 700 tuor och retur, känns inte som om jag kan lägga ut det med gott samvete. Baksidan med studier. Men vi får se, kanske löser det på ett bra sätt så alla blir glada. Vore fett kul att spela in också, ryktas ju om Toasted Bread EP på G. TB 4 LIFE!

Ok, nu knäpper jag en smuggelnorrland.

Who Doesn't Like Mac Lethal? Black People!



Ett till battle från Grizzlemania, Mac Lethal vs. Dirtbag Dan, promo. Riktigt fett. Mycket battles nu, men jag har inget annat kul att skriva ändå. Älskar hur Mac Lethal svarar på Dans grejer, han är riktigt grym påt. Han får sina freestyle-delar att låta förskrivna. Like!

Beställde nya bågar idag, två par. Pallade inte att springs runt och köpa nya hela tiden då de gick sönder. De nya är ganska fina, får se hur mycket jag använder de olika modellerna. Men gött att ha några som inte spricker. Langar bilder när de kommer! Frågade duden på optikern om man var tvungen att ha synfel för att jobba där, men det behövde man tydligen inte. Men hur blir man annars optiker? Vem vill bli optiker? Känns som om man är närsynt på har man en naturlig ingång till yrket liksom.

EDIT:

Ett till battle, E Ness vs. Iron Solomon. SJUUUUUUUUKT JÄVLA BRA!!!!!! Iron Solomon, mördarN^

Roger that!



Kul battle från Grizzlemania, två tjejer som kör, Ami Miller vs. Young Gattas. Young Gattas äter upp Ami Miller.

Ikväll blir det lite klassfest, så bärsen är på kylning. Holla.

Satanic Panic


SKOLUPPGIFT:

Här följer en liten skoluppgift, jag kan rekomendera boken, den är väldigt intressant! Har även beställt hans första bok.

Vad krävs för att djuret människa ska klara sig i livet?
referat på utdrag av boken Ingen tar skit i de lättkränktas land, (2009), David Eberhard

David Eberhard är en svensk psykiater och författare. Han fick med sin bokdebut I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet (2006) uppmärksamhet för de åsikter han framförde i boken, bland annat så hävdar han att det finns ett värde för samhället i stort att lära sig hantera potentiellt farliga situationer, istället för att göra som, enligt Eberhard, den svenska staten och förbjuda allt som anses farligt.
Eberhard blev även aktuell när han riktade kritik mot konstfackstudenten Anna Odell som 2009 i sitt medialt uppmärksammade examensarbete spelade psykiskt sjuk och omhändertogs av polis. Eberhard var då chef på den psykakutavdelning som Odell blev förd till.

I sin uppföljande bok Ingen tar skit i de lättkränktas land utvecklar han sina teorier kring samhällets överbeskydd. Eberhard menar på att människor i västvärlden har aldrig varit tryggare. De flesta av de som är mest utsatta i vårt samhälle idag, har enligt Ebenhard ett betydligt säkrare liv än vad människor i allmänhet hade för ett par generationer sedan. Han menar på att ett för ”vadderat” samhälle leder till människor som har väldigt lätt att känna sig oförrättade och kränkta för saker som egentligen inte hade behövt ge uppskov till sådana känslor. Här kritiserar han även psykoanalysen, som han menar är baserad på en pseudovetenskap;

”Och minns de inte dessa oerhörda trauman i form av att mamman minsann tyckte bättre om den ena systern eller kom hem sent ibland och hade för mycket hjälp av barnvakter så kan de ju alltid friska upp minnet för att på så sätt må skit.
Det gäller bara att som tjugoåring börja gå i psykoanalys. Sedan kan man grotta ner sig i sitt usla mående på grundval av alla ”bortträngda minnen” som ens hjärna plötsligt börjar fabricera.
Hela detta har fått mig att fundera i diagnostiska banor. Kan man inte definiera en ny diagnos? Vad sägs om ”Patologiskt gott minne”?” (David Eberhard, Jag glömmer aldrig en oförrätt, 2009, http://medicinskordbok.se/blogg-david/)

I kapitlet Att överleva motgångar; om arv och miljö berättar han om att människor har mer ångest än tidigare generationer. Fler personer lider av personlighetsstörningar, och människor sjukskriver sig för allt mindre trauman. Trots detta har vi lättare jobb med mindre monotonitet, och vi arbetar mindre. Eberhard tänker att den ökade valfriheten möjligen kan leda till stress men att den egentligen enbart borde vara positiv. Hans slutsats blir kort sagt att i ett av världshistoriens bästa samhällen står folk inte längre ut.

Ebenhard ställer sig frågorna; Är människorna annorlunda jämfört med 100 år sedan? Eller är människan så genetiskt styra att omgivningen inte spelar någon roll? Han hänvisar sina till Steven Pinker, psykologiprofessor, som i sin bok Ett oskrivet blad (2006) skriver:

”Om det stämmer att allt vad föräldrarna har för vana att göra påverkar barnen, då kommer barn som vuxit upp med samma föräldrar att bli mer lika varandra än barn som vuxit upp i skilda familjer. Men så är faktiskt inte fallet. (...) syskon som vuxit upp tillsammans blir inte mer lika varandra än syskon som skilts åt vid födseln. Adoptivsyskon är inte mer lika varandra än kompletta främlingar. Och de likheter som biologiska syskon har kan helt och hållet förklaras av deras gemensamma gener.”

Här pekar Eberhard på att om vi inte påverkats av den gemensamma uppväxten så borde människans förmåga att tåla saker vara oförändrad, eftersom han menar att psykosocial miljö inte påverkar egenskaper.
Eberhard menar att den enda rimliga förklaringen till paradoxen att vi inte förändrats genetiskt de senaste 100 åren, men att människor statistiskt mår sämre trots ökat välstånd  blir att förändringen inte har med själva egenskaperna att göra. Han tar upp ett exempel med tvåspråkiga barn, har man föräldrar som talar två språk med en så förvärvar man förmågan att tala två språk, men egenskapen att man är språkbegåvad eller ej påverkas inte.

Han menar att om man trots bevis till motsatsen sätter den psykosociala uppväxtmiljön som viktigaste faktorn för hur människor klarar sig i livet, så måste en omdefinition ske för hur normen kring en normal uppväxt ser ut. Normen, som baseras på en ”vadderad” västerländsk uppväxt, är för snäv. Personer som ingått i studier till stöd för att den psykosociala miljön spelar in, har i stort sett haft samma uppväxtsmiljö. Ur ett historiskt perspektiv så har människor i dag i de mest utsatta områdena i samhället och de som är uppväxta i överklassen, i mångt och mycket haft en likartad uppväxt. Han menar att människan är skapt att klara påfrestningar och olikheter som nästan ingen av de som lever i Sverige kommer behöva uppleva.

Eberhards slutsats är att vi egentligen inte har ett särskilt stort behov av överdriven trygghet och ”vaddering”, och att samhällets överbeskydd är en björntjänst, människor blir sämre på att hantera motgångar och ilska. Trots att människor i Sverige överlag har betydligt bättre levnadsförhållanden idag än för 100 år sedan, så ökar depression, ångest och känslan av att de blir kränkta.

BOKMÄSSAR'N:


Mina inköp från bokmässan, förutom snusen. Tror inte ens de sålde snus. I alla fall var det ganska liten fokus på tokak. Mest fokus på böcker. Där kan man säkert balansera till nästa år.

I dag var vi på bokmässan. Hade tänkt att se Filip och Fredrik intervjua Håkan Hellström, men det var jag tydligen inte ensam om att ha tänkt, för det stod tonåringar i långa köer som ringlade sig likt ormar mellan montrarna. Håkan, Filip och Fredrik är jag ju lite bög i, no homo, så det var liksom något jag sett fram emot. Men det kom en gubbe som berättade att här var det inte värt att stå i kö, för salen var full. Innan Håkan-intervjun så framförde mördar'n själv, Mikael Wiehe något i samma sal, så rätt många listiga jävlar satt redan i salen när Mikael stod på scen, för att säkra en plats till Håkan. Mikael Wiehe fattade säkert varför salen var full av pandor och blev antagligen rosenrasande. Jo jo.

Men jag lyckades hitta lite böcker iaf, Simon Gärdenfors var där så jag passade på att köpa Nybuskis och hans sprillans nya skiva Att leva med Skammen. Har inte hunnit lyssna in skivan helt än, men det känns roligt som det ska när Simon G rappar. Hittade även tre böcker för 150:-, så plockade på mig Wild Style, Gates Of Graffiti och första Overground-boken. Som hittat.

I fredags var det fest på skolan, väldigt trevlig tillställning som jag var med att anordna. Tema: "den äckliga delen av 80-90-talet" för att citera mig själv. Spelade lite musik, blandade hiphop med Rednex och Whigfield. Lämnar ingen missnöjd.

Nu skall jag se på Anders och Måns, ha så kult på restaurangen, hejdååå!

NEW DIRECTION GILLAR: Lars Gustafsson


Såg en liten intervju med honom på Babel, väldigt intressant man. Har tyvärr inte läst honom, bara om. Men skall nog investera i nån gammal goding.

KEITH MURRAY IS CRAZY

Har spenderat de senaste dagarna i en härlig förkylningsdvala. alla mina bihålor har ytspänning, och jag vill helst gå och sova kl 8 på kvällen efter en kopp yogi-te. Förkylningar är ett genomgående tema i mitt liv, och det är fett tråkigt. Hatar att snörvla och snyta mig var femte minut. Hatar kronisk febervärk i kroppen, och tröttheten. Man vill liksom göra roliga saker men har inte energin för det. Fuck Förkylningar.

Var ju i Stockholm förra helgen, det var väldigt trevligt. Var och hälsade på Ricky och Marit, och vi var på spelning med Keith Murray och Rasco. Rasco var skitbra, han fyllde år och var glad, men Keith Murray var hög som ett hus och stod under stora delar av spelningen och skrek sitt eget namn, och verkade vara väldigt fascinerad av sin egen röst. Det var en väldigt konstig spelning, En ljudtekniker som såg ut som Marilyn Manson stod på scenen och viftade med ett mickstativ, och blev utburen av en stor svart vakt. Det var lite småbråk i publiken, och sen utanför så sågs AFC i handgemäng med vakterna, och de flög runt som lovikavantar. Inget allvarligt, men lite gruff. Alltid kul!

Ikväll så skall jag om ork finns gå på Kapten Röd på Liseberg med några klasskamrater. Kan bli kul. Om huvudet slutar skvalpa.

Tidigare inlägg